Nedanstående rader är hämtade från det senaste numret (6 okt) av Ljus i Öster.

”Utan förvarning dör Elenas lillebror. Men den helige Ande hade sänt dit henne för att döden inte skulle få ha sista ordet.

Jag stod vid busshållplatsen när den helige Ande plötsligt sa till mig att jag inte skulle ta bussen, utan istället åka till min familj. När jag kom dit var allt frid och fröjd, ingen mådde dåligt eller hade några problem. Jag blev väldigt förvånad och frågade Gud varför Han hade lett mig hit. Jag kände då att jag skulle fortsätta att be. Så jag bad hela kvällen fram emot natten. 

Min yngre bror, 24 år gammal, bodde i samma hus även om han var gift. Runt klockan 3 på morgonen hörde jag plötsligt att någon kom och knackade på fönstret. Jag skulle snabba mig för att min bror var sjuk. Det var förvånande eftersom han inte hade varit sjuk tidigare under kvällen. Tydligen hade han vaknat upp för att dricka lite vatten, men då han lade sig tillrätta igen kände han att något pumpade inne i benet. Han ställde sig upp för att tända lampan och sedan blev det svart. Då jag kom in i rummet hade han fradga runt munnen och blundade medan han låg i sängen. Han hade gjort på sig och hela kroppen var hård som sten. Hans ansiktsuttryck var helt annorlunda. 

Hela familjen kom in i rummet och alla grät. Min brors fru grät och ropade: ”Min man har dött, han har dött!” Själv kände jag hur den helige Ande viskade till mig att det var för detta han hade fört mig hit. Jag frågade den helige Ande vad han ville att jag skulle göra och upplevde att jag skulle gå fram till min bror. Jag ropade sedan ut att livets ande skulle komma tillbaka till honom. Jag sa till min familj att inte säga att han hade dött. Detta ropade jag ut tre gånger. Jag befallde i Jesu namn att livets ande skulle komma tillbaka in i hans liv. Ingen annan i min familj var troende vid den här tiden. När jag befallde att livets ande skulle komma tillbaka kände jag Guds kraft över mitt liv, och min brors kropp skakade till och han vaknade upp.

Hela min familj blev chockad när de såg Jesu kraft. Vi tvättade honom och tog honom sedan till sjukhus. Vid sjukhuset berättade min mamma vad som hade hänt min bror för doktorn. ”Jag tror er inte”, sa han. ”För om något sådant här har hänt borde han vara död.” Efter detta började min familj omfamna Jesus mer och mer. Relationen med den helige Ande är väldigt viktig!

Elena och hennes man från Rumänien är Ljus i Östers lokala arbetare i Bulgarien.”