I det här programmet blev jag återigen inbjuden, denna gång för att samtala om vad pånyttfödelsen innebär, vilken identitet vi har i Kristus och vad den betyder för våra liv, från 33:33 och framåt, tillsammans med programledare Ann-Sofie Reinersson. Men se gärna hela detta fina program, med andra gäster som delar sina trosstärkande insikter och betraktelser.

Bibelord och tankar från och efter samtalet:

”Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.”

Galaterna 1:19-21

Vad betyder dessa ord? Paulus sa att det inte längre var han som levde, utan att Kristus levde i honom. I själva verket att Kristus var hans enda liv. Detta är inte bara figurativt, eller bildligt. Inte bara vackra poetiska ord, utan en verklighet att ta på allvar och som handlar om skillnaden mellan liv och död.

Vi kan se vidare att det är så genom det Paulus skriver till romarna:

”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.”

Romarna 6:6-11

Återigen, vad betyder det här egentligen? Jag skulle vilja förklara det så här: eftersom Kristus har dött i vårt ställe för synden, en gång för alla, är vi inte längre under förbannelsen av synd och död. Det betyder i sin tur, att Gud inte längre ser på oss som syndare. Precis som vi dött med Kristus och rests upp med Kristus, är vi verkligt fria från synd och död och är av nåd förklarade rättfärdiga. I hans ögon är vi nu heliga och fläckfria. Därmed har vi fått det eviga livet och så är också alla himmelrikets välsignelser våra:

”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt.”

Efesierna 1:3-8

Detta är sant, inte för att vi lyckats bli rättfärdiga i egen kraft, eller i oss själva är värda detta på något sätt, utan för att vi fått den gåvan av vår kärleksfulle Far genom att han i sin nåd placerade sin egen säd i oss, sin älskade son Jesus Kristus. Därför är det inte längre vi som lever, utan han lever i och genom oss. På detta sätt har Gud gjort sig av med det som hindrade oss från att ha gemenskap med honom, och nu kan vi njuta av att frimodigt kunna går fram till hans tron i full förvissning om att vi är välkomna och trygga inför hans ansikte, hur det än sett ut i våra liv.

Vidare, om vi inte låter köttet tala högst, utan låter anden och sanningen i Guds ord vara vårt fokus, ser vi därför på oss själva som fullkomligt levandegjorda i gemenskapen med Kristus. Då inser vi att vår gamla natur är borta och att Guds egen natur lever inom oss. Även när vi fallit, kan vi då vara förvissade om Guds kärlek, godhet och nåd. Han ser inte synden eftersom den är sonad för och redan förlåten, utan vår vilja att vända om och få vara nära honom. Han ser alltså inte synden, utan sin älskade Son som perfekt och fullkomligt lever och har blivit ett med vår ande.

”Den som är förenad med Herren är en ande med honom.”

1 Korintierna 6:17

Tänker vi så, blir vi heller inte lurade av fienden som hela tiden vill påminna oss om varifrån vi kommit, vilka synder vi begått och hur lite vi orkar i egen kraft. Det spelar ingen roll vilka vi varit i vårt kött. Istället kan vi påminna oss om vad Guds ord säger om vår ande och tacka honom för att vi är friköpta och redan har fått förlåtelse för våra synder.

Och vi inser också att det inte är våra egna gärningar som får Gud att älska och välsigna oss. Vi vet istället att vi redan är välsignade med allt vi behöver, att Gud älskar oss villkorslöst, att han ser på oss som sina älskade barn och älskar faktiskt oss lika mycket som han älskar sin Son, Jesus Kristus.

”Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet. Genom dessa har han gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni genom dem ska få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.”

2 Petrus 1:3,4

Från att ha levt liv där vi försöker förtjäna Guds kärlek och välsignelse, kan vi, om vi till fullo fått gudomlig uppenbarelse om sanningen i dessa ord, träda in i Guds vila från våra egna gärningar och njuta av att vara helt och hållet älskade och tacka och prisa Gud för alla välsignelser som nu fritt genom tron är våra i Kristus; liv, kärlek, glädje, frid, helande, framgång och välstånd. Låt oss därför meditera över alla dessa bibelord så de får slå rot och bära rik frukt i våra liv och låt oss be Gud om en uppenbarelse och genomgripande transformation av oss som individer, genom sanningen i dessa ord! Och låt oss be denna bön tillsammans med Paulus (personifierad av mig):

”[Vi] ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge [oss] vishetens och uppenbarelsens Ande så att [vi] får en rätt kunskap om honom. [Vi] ber att [våra] hjärtans ögon ska få ljus så att [vi] förstår vilket hopp han har kallat [oss] till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam. Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.”

Efesierna 1:17-23